Linus Oskar

Jag trodde att jag kunde berätta allt för dig

Jag trodde att du var min vän

Jag trodde att vårat vänskapsband var starkt

Med en mening, skarp som en kniv, skar du av bandet

Vid ett vägskäl valde vi varsin stig

Vi kommer aldrig att vandra på samma stig igen

Du lämnade en reva i mitt hjärta

En reva som aldrig kan repareras

Du lämnade ett tomrum efter dig

Ett tomrum som bara du kan fylla

Jag kommer alltid att sakna dig,

Men det är inte ömsesidigt

Det fanns en tid då jag kände,

En tid då jag kände igen känslor

En tid för längesedan då jag älskade

Och blev älskad

Det var längesedan

Jag har hunnit glömma känslan av kärlek

En dag somnade du och vaknade inte mer
Det var längesedan

Jag har haft vänner, förr
Nu är det bara jag kvar

Jag har glömt hur man går
Jag har glömt hur man talar

Jag har glömt hunger
Jag har glömt törst

Jag har glömt det mesta,
Men jag har inte glömt dig

Nu är det min tur att somna in,

Och jag hoppas att du väntar på mig

Du vandrar fram på kyrkogårdens gångar,

Du som kom från svunna tider som nu borde vila här

En grå gravsten, mossa växte över den,

En bortglömd man från längesedan

En pärlvit duva i sten på en gravsten,

En älskad mor

En svart sten med guldtext

Ett barn som lämnat jordelivet alldeles för tidigt

En nygrävd grav, ännu ingen gravsten

Där står hon, i en vit klänning

Du tittar på henne, alldeles för tidigt för att följa med dig till andra sidan,

Men hon var tvungen

Hon tittade på den vita kistan i graven

Där låg hennes kropp

Ett förbrukat skal,

Något att lämna bakom sig

Hon ville inte följa med dig, hon ville stanna,

Det tyckte du att hon borde få, men du fick inte lämna henne

Du tog hennes hand och ni vandrade längs gången,

Förbi gravstenarna, de gamla och glömda, de fortfarande sörjande

Hon var saknad av många, hon hade haft det svårt

Du visste att hon skulle få det bra

Du stannade och hon fortsatte att gå

En vindpust svepte över kyrkogården och gestalterna var borta

Inget annat än en synvilla,

Hon fick vila i frid

Happiness is not far away

Joy lives next door

See the smiles around you

Your friends are happy, smile with them!

The sadness should be far away.

Death is not close.

Wipe away the tears in your face

Don't cry over him!

Your friends will stand up for you!

Don't feel alone!

Go next door and feel joy!

Love is not more important than friendship!

Om du älskade mig skulle du hindra mig.

Om du kände mig skulle du älska mig.

Om du visste att jag existerade skulle du känna mig.

Om du var min skulle du veta att jag existerade.

Skulle du älskat mig?

Skulle du känna mig?

Skulle du veta att jag existerade?

Skulle du vara min?

Du skulle aldrig älska mig.

Du skulle aldrig känna mig.

Du skulle aldrig veta att jag existerade.

Du skulle aldrig vara min och du skulle aldrig stoppa mig.

Jag skulle alltid älska dig.

Jag kommer alltid älska dig.

Jag ska för evigt älska dig.

Jag hoppar från skoltaket.

Du står nedanför.

Du reagerar inte ens.

Du går iväg genom kaoset som uppstått.

Ändå anade jag en tår på din kind.

Kan du någonsin förlåta mig?

Förlåta mig för all smärta jag åsamkat dig?

Kan du någonsin älska mig igen?

Älska mig efter all olycka jag orsakat?

Kommer du någonsin att längta efter mig?

Längta efter den kärlek du fått?

Kommer du någonsin att glömma mig?

Glömma mig efter alla lyckliga stunder?

Kommer du någonsin att kunna hata mig?

Det får du aldrig veta...

Löven susar i vinden

Trädets grenar rör sig i vinden

Fåglarna kvittrar i skyn

Vinden lämnar krusningar på vattnet i viken

Ute till havs ryter stormen och drar upp höga vågor

Vinden stjäl ett barns ballong

Vinden lämnar sina spår i naturen

Vinden leker med en lövhög

Vinden ödelägger ett samhälle

Vinden får en pojkes drake att flyga

Vinden kan underhålla, ödelägga eller hjälpa

Vinden är frihet

Vinden är harmoni

Vinden bor i din själ

Luft är liv

Livet fyller din själ

En ensam mans steg ekade i korridoren,

Maktens korridor

Han gick förbi dörr efter dörr

Han stannade vid den sista dörren

Han lade handen på dörrhandtaget och öppnade

Tomt. Maktens korridorer vilade öde.

Han tittade ut genom fönstret, en stridsvagn passerade

En bil brann, ett hus hade rasat, barn skrek

Mannen tog kniven som låg på skrivbordet.

Han gick till mannen.

Han reste stolen och ställde sig på den.

Han skar av repet och mannen ramlade ner.

Mannen såg inte så mäktig ut längre,

Där han låg på golvet i sin dyra kostym och en avskuren snara runt halsen

Han hörde en smäll och steg i korridoren

Soldater stormade in och skrek något på amerikanska

Han släppte kniven och tog upp sin pistol

Soldaterna skrek igen och mannen satte pistolen mot sitt huvud...

Han ramlade ner från stolen och landade vid landets ledare

Skottet ekar fortfarande i maktens korridor

Ett instrument

En musikant

En tunnelbanestation

Ett torg

En sliten hatt

En handfull mynt

Han spelade för att överleva

Han levde för att spela

Mynten räckte knappt till mat

Än mindre någonstans att sova

Luften var varm, han överlevde

Han skulle inte överleva vintern

En ny musikant tog hans plats

En ny vinter kom...

Det finns ondska i världen

Det finns kärlek i världen

Du finns i min värld

Jag höll din hand vid kanten

Kanten till ruinens avgrund

Därifrån du aldrig kan ta dig tillbaka

Ondskan trängde på, du ville hoppa

Det band av kärlek mellan oss gjorde att du stod kvar

Du stod kvar vid min sida

Vi vände, gick mot ondskan

Andra såg oss och följde efter

Tillsammans besegrade vi ondskan

Ondskan kände sig trängd

Ondskan tog det ödesdigra fallet ner i avgrunden

Ondskan var borta

Vi var lyckliga

Människor var lyckliga

Alla var lyckliga

Vi levde länge,

Du blev sjuk

Jag levde i sorg

Ondskan hade tagit sig tillbaka

Tillbaka från avgrunden

Ondskan kunde inte besegras

Jag stod vid avgrunden

Jag tog ett steg ut i tomheten

Du kunde inte längre stoppa mig

Jag lever i tomheten,

Jag lever i mörkret, jag lever i avgrunden

Om vi bara levt här tillsammans.

En dikt tillägnad min mormor som dog hösten 2006 efter av att under många år lidit av Alzheimers.

Du lämnade mig ensam

Ensam utan dig vid min sida

Du tynade bort, fick inget värdigt slut

Att se mig som liten, när jag är stor

Att leva i minnen

Att glömma hur det är att leva

Att se dig stark och god

Till att bli svag och obetydlig

Det är en av de största sorger

Att se dig dö, var inte bara sorg

Det var också en befrielse

Att se dig på slutet var som att se kroppen leva,

Men med en själ som redan vandrat vidare

Jag kommer ihåg de vackra stunder vi haft

Jag kommer ihåg de roliga stunder vi haft

Jag kommer ihåg de svåra stunder vi haft

Jag vill glömma bilden av dig,

Ihopsjunken i en rullstol, oförmögen att tala,
Oförmögen att minnas.

Jag vill komma ihåg bilden av dig,

Som den som alltid ställde upp och fanns där
Som för alltid kommer att skydda mig, från en säker plats i mitt hjärta

Han slog hårt.

Han slog hårdare.

Han slog igen.

Och igen.

Du älskade.

Du hatade.

Du grät.

Han grät.

Han bad om förlåtelse.

Du hatade, du älskade.

Du gav honom förlåtelse.

Att älska är att förlåta.
Att hata är att älska.

Han slog igen.

Och igen.

Du grät.

Han grät.

Han bad om förlåtelse.

Du hatade, du älskade.

Du gav honom förlåtelse.

Han ville sluta.

Han bad dig om hjälp.

Du älskade.

Han slog aldrig mer.

Han hatade. Han älskade.

Du slog hårt.

Han upphörde att existera.

Du hatade. Du älskade.

Du räddade. Honom och dig.

Ni älskade. Ni hatade.

Det finns ingen.

Ingen finns för dig.

Du är ensam.

Ensam.

Alla har någon.

Du har ingen.

Alla utom du.

Ensam.

Du är ingen.

Ingen är du.

Vem är du?

Ingen. Ensam.

Ingen existerar.

Existerar ingen?

Vem är du?

Ingen. Ensam.

Ingen existerar.

Du är ingen.

Du existerar inte.

Vem är du?

Ensam. Existerar inte.