Linus Oskar

Det finns en fråga som kanske alla människor har ställt sig. En fråga som kanske nästan alla människor har ställt sig. En fråga som några människor har ställt sig. Ehm, en fråga som jag ställt mig. Frågan är så klart ”Hur många personer går det in i en minibuss?”. Det är en logisk fråga att ställa sig. Speciellt om man står framför en minibuss.

Det finns en del olika saker att ha i åtanke. Det som vi kan låta bli att tänka på för tillfället är lagen. Hur roligt är det med en lagbok som säger att man bara får vara nio personer i bussen när det går in så många fler?

Vi måste tänka på hur mycket packning alla har. Är det en lång resa kanske alla vill ha med sig någon väska och då blir det så klart mindre plats för människor. Vår undersökning får hålla sig till en resa utan packning. Kanske en resa mellan Öregrund och Östhammar. Inte så långt med andra ord.

Nästa sak vi måste tänka på är storleken på människor. Det går självklart in fler femåringar än nyblivna viktväktare. Vi kan väl för enkelhetens skull ta ett antal tonåringar. Ungefär min storlek är nog lättast, för mig då att tänka.

Sen beror det på exakt hur bekvämt man vill sitta/ligga. Om man kan tänka sig att ligga lite hur som helst så kan man nog gå in en 35-40 personer i alla fall. Tänk bara på att föraren måste ha fritt utrymme och ni måste ha någon som stänger alla dörrar. Det här kanske inte är den trafiksäkraste lösningen. Men det är definitivt den lösning som klämmer in flest människor.

Om vi ska ta den bästa lösningen sist. Vi börjar med att sätta en människa på varje säte. Det är nio personer. Vi sätter ytterligare en i knät på varje person förutom föraren. Då är vi uppe i 17 personer. De sex platser som är längst bak i bussen placerar vi ytterligare en person i knäet på de andra. Då har vi 23 personer. Om vi lägger en person på varje trepersonshög så får vi ytterligare två personer. Det ger 25 personer.

En person kan ligga längst fram med fötterna i förarens knä för att inte störa körningen alltför mycket. Då har vi 26 personer. Sen kan vi sätta runt åtta personer i bagageutrymmet. Då har vi 34 personer i minibussen. På de sex säten som finns i bak på bussen kan vi lägga in två personer som ligger mot ryggstödet på sätena framför. Det blir fyra personer till och ger oss 38 personer.

Om det är någon som har en minibuss med nio säten och cirka 40 personer till hands så är det bara att höra av sig så kan vi prova teorin i praktiken och se om det fungerar. Så här långt har vi i teorin klämt in 38 personer i en minibuss. Om vi dessutom tejpar fast alla lösa passagerare med silvertejp så har vi ett mycket trafiksäkert alternativ!

Linus Törneberg

Det finns en anledning till att vara kvinna. Det är klänningar. Det är bara att titta på vilken gala som helst där kvinnorna har vackra klänningar. Vad kommer männen i? Samma gamla tråkiga kostymer som män haft i alla tider. Hur roligt är det egentligen?

Tacka vet jag klänningar. Fast samtidigt så måste det vara jobbigt med klänningar. Det går inte att ha samma klänning gala efter gala. Då måste man ordna nya klänningar för varje gång. Män kan gå i sina kostymer flera gånger. Det som avgör om män behöver en ny kostym är hur slitna de är.

Fast tänk om alla skulle ha kostym? Så tråkigt världen skulle se ut. Kanske skulle vi införa en vecka om året där vi byter? Där alla män får bära klänning och kjol utan att bli diskriminerade av samhället. Fast, det blir också lite konstigt. Då borde alla kvinnor gå nakna. Jag menar, kvinnor kan redan ha byxor, kostymer och hatt utan att det är konstigt.

Nu börjar jag bli förvirrad. Om män skulle börja med kjol och klänning, varför inte? Ska vi ha ett jämställt samhälle så ska det banne mig vara jämställt. Tänk dig själv hur du skulle reagera om en man på din arbetsplats eller i en butik du går in i skulle ha klänning på dig. Skulle du inte bli lite förvånad? Hur fördomsfri du än känner dig så tror jag att du skulle bli förvånad.

Varför ska man vara kvinna för att ha en vacker klänning på en gala, fest eller ett bröllop? Varför ska män vara dömda till den tråkiga kostymen för att inte bli diskriminerade? Bara för att en man har klänning betyder det väl inte att han vill vara kvinna? Kan det inte betyda att han gillar själva klänningen som ett klädesplagg? Hur gör då kvinnor som vill hävda sin manlighet om det redan är accepterat med alla manliga plagg på kvinnor?

Jag ser fram emot den dagen då männens klänningar kritiseras i kvällspressen av någon modeperson från Stockholm. En manlig modeperson i klänning.

Linus Törneberg

BÖRJA LÄSA HÄR

Jag förstår mig inte riktigt på samhället. Det kanske är därför jag tycker om att göra lite som jag vill och inte som alla andra säger åt mig att göra. Det är ganska tråkigt att göra saker man måste. Jag vet att man måste men jag tycker inte att det är roligt. Samtidigt gör jag saker jag väljer själv med ett engagemang på cirka 110 procent. Är det en protest mot samhällets ramar? Jag vet inte.

Jag träffade en student häromdagen som berättade att hon hade så svårt att få jobb. Hon sökte jobb i butiker och på caféer. Där ansågs hon vara överkvalificerad. När hon sökte vad hon utbildat sig så fick hon inte jobb där heller. För där behövde man erfarenhet.

Här blir jag förvirrad. Jag har läst på otroligt många ställen att man måste ha erfarenhet för att få jobb. Hur går det här ihop sig? Det går nu men hur går det sen? Hur går det när alla som har erfarenhet inte jobbar och de som inte har erfarenhet men utbildning finns kvar?

De utan erfarenhet måste ha jobb för att få erfarenhet. Men hur får de jobb om alla jobb kräver erfarenhet? Jag är inte särskilt duktig på matte. Det här är nämligen en ekvation som jag inte kan lösa. Om någon kan göra det åt mig så är jag tacksam.

Snart slungas vi ut i samhället. Alla som går i trean på gymnasiet slängs ut i verkligheten. Då har man ingen daglig sysselsättning. Vi kanske ska skapa en småskalig revolution mot alla regler, ramar och normer?

Det finns en väldigt krånglig text på Uppsala Universitet. ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”. Om personen som skrev texten på väggen tänkte rätt så skrev han av texten precis som han skulle. Om personen tänkte fritt så skrev personen om texten. Om personen tänkte fritt så bör texten kanske från början varit ”Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större”? Personen ändrade plats på orden rätt och fritt för att han tänkte just fritt. Fast jag vet inte. Det kan såklart vara så att texten alltid har varit det den är idag.

Jag undrar om min text är lika förvirrad som samhället. Ja, ibland är samhället förvirrat. Jag tycker att vi ska börja tänka fritt. Vi kanske inte behöver tänka så fritt att vi kör på vänster sida av vägen för att vi tycker att det är bättre. Nej, så där lagom fritt så att vi funderar på varför vi gör saker.

Varför gillar jag inte grönt? Varför gillar jag inte att springa? Varför glömmer jag det? Varför gör jag det? Varför gör jag inte det? Fundera lite. Kanske finns det något som man upptäcker är dumt. Varför följde jag bilens GPS när jag vet en lättare väg? Varför?

Jag vet inte egentligen. Här är det intressant vad som händer med dig när du läser. Det intressanta är vad du tänker, inte vad jag tänker. Det intressanta är vad du får för funderingar av mina ord. Samhället är förvirrat. Jag är förvirrad. Den här texten är förvirrad. Eller finns det en logik i allting? Jag vet inte.

Linus Törneberg

Brev från staten

Hej ungdom!

Har du precis slutat skolan? Är du skoltrött?

Hej UL!

Idag ska vi lära oss ett nytt ord. Det ordet är kommunikation. Att kommunicera betyder att man pratar med varandra. Vi kan ta ett exempel, äktenskapet. Ett äktenskap fungerar inte om man inte kommunicerar, pratar, med varandra. Ett äktenskap fungerar inte utan kommunikation. Man måste prata med varandra! Jag ska nu berätta varför ni bör lära er ordet kommunikation!

Det är så, UL, att den kollektivtrafik vi på landet har tillgång till står ni för. Vi har inga tunnelbanor som dundrar förbi under kohagarna. Inte heller har vi tåg som paret Andersson, 75 och 77 år, kan klaga på för att de låter för mycket. Nej, vårt enda hopp står till er UL! För att vi ska komma till våra vänner, till större städer, till jobbet, till skolan eller till affären så litar vi på er UL!

Vi kan kanske inte cykla från Östhammar till Uppsala, från Tierp till Österbybruk eller från Heby till Uppsala. Jo, kanske kan vi cykla men vilken tid det skulle ta. Fast det kanske inte skulle vara så dumt om alla människor som inte bor i en storstad cyklade några mil varje dag? Så hälsosamma och vältränade vi skulle bli. Vilken toppkondition alla pendlare skulle få. Tour de France nästa!

Busstrafiken är mycket viktig för oss på landet och för människor utan körkort, speciellt i kombination. Utan UL stannar Uppland skulle man kunna säga. Då är det frustrerande när bussen är sen och man har planerat för att hinna. Det finns inte mycket till alternativ om bussen är sen eller inte kommer. Taxi kan man ta, men för vilka pengar då? Ungdomar har inte råd med taxi. Kanske skulle regeringen sätta in skatteavdrag för "trafiknära tjänster" eller ett bidrag för "landsbygdstaxi". Kan regeringen flyga jetplan från Stockholm till Göteborg så kan väl vi få åka taxi hemifrån till storstaden?

Om jag nu skulle gå så långt som att skriva att era bussar alltid är i tid så skulle nog pendlarna sätta vad de nu äter eller dricker i halsen. Att bussar inte alltid dyker upp händer också. Det är i sådana lägen vi vill ha bidrag för landsbygdstaxi eller skatteavdrag för trafiknära tjänster!

Här är då anledningen till att ni ska lära er ordet kommunikation UL! Andra bussar kan meddela passagerarna att den buss de ska åka med är försenad. Förseningar bör meddelas, eller hur? Nu har ni läxa UL! Läxan är ordet kommunikation. Låt oss passagerare veta när ni kan det. Om ni söker mig så övar jag för Tour de France...

Linus Törneberg

Pendlare och körkortslös...