Hur många människor går in i en minibuss?
Det finns en fråga som kanske alla människor har ställt sig. En fråga som kanske nästan alla människor har ställt sig. En fråga som några människor har ställt sig. Ehm, en fråga som jag ställt mig. Frågan är så klart ”Hur många personer går det in i en minibuss?”. Det är en logisk fråga att ställa sig. Speciellt om man står framför en minibuss.
Det finns en del olika saker att ha i åtanke. Det som vi kan låta bli att tänka på för tillfället är lagen. Hur roligt är det med en lagbok som säger att man bara får vara nio personer i bussen när det går in så många fler?
Vi måste tänka på hur mycket packning alla har. Är det en lång resa kanske alla vill ha med sig någon väska och då blir det så klart mindre plats för människor. Vår undersökning får hålla sig till en resa utan packning. Kanske en resa mellan Öregrund och Östhammar. Inte så långt med andra ord.
Nästa sak vi måste tänka på är storleken på människor. Det går självklart in fler femåringar än nyblivna viktväktare. Vi kan väl för enkelhetens skull ta ett antal tonåringar. Ungefär min storlek är nog lättast, för mig då att tänka.
Sen beror det på exakt hur bekvämt man vill sitta/ligga. Om man kan tänka sig att ligga lite hur som helst så kan man nog gå in en 35-40 personer i alla fall. Tänk bara på att föraren måste ha fritt utrymme och ni måste ha någon som stänger alla dörrar. Det här kanske inte är den trafiksäkraste lösningen. Men det är definitivt den lösning som klämmer in flest människor.
Om vi ska ta den bästa lösningen sist. Vi börjar med att sätta en människa på varje säte. Det är nio personer. Vi sätter ytterligare en i knät på varje person förutom föraren. Då är vi uppe i 17 personer. De sex platser som är längst bak i bussen placerar vi ytterligare en person i knäet på de andra. Då har vi 23 personer. Om vi lägger en person på varje trepersonshög så får vi ytterligare två personer. Det ger 25 personer.
En person kan ligga längst fram med fötterna i förarens knä för att inte störa körningen alltför mycket. Då har vi 26 personer. Sen kan vi sätta runt åtta personer i bagageutrymmet. Då har vi 34 personer i minibussen. På de sex säten som finns i bak på bussen kan vi lägga in två personer som ligger mot ryggstödet på sätena framför. Det blir fyra personer till och ger oss 38 personer.
Om det är någon som har en minibuss med nio säten och cirka 40 personer till hands så är det bara att höra av sig så kan vi prova teorin i praktiken och se om det fungerar. Så här långt har vi i teorin klämt in 38 personer i en minibuss. Om vi dessutom tejpar fast alla lösa passagerare med silvertejp så har vi ett mycket trafiksäkert alternativ!
Linus Törneberg
Krönika om jämställdhet
Det finns en anledning till att vara kvinna. Det är klänningar. Det är bara att titta på vilken gala som helst där kvinnorna har vackra klänningar. Vad kommer männen i? Samma gamla tråkiga kostymer som män haft i alla tider. Hur roligt är det egentligen?
Tacka vet jag klänningar. Fast samtidigt så måste det vara jobbigt med klänningar. Det går inte att ha samma klänning gala efter gala. Då måste man ordna nya klänningar för varje gång. Män kan gå i sina kostymer flera gånger. Det som avgör om män behöver en ny kostym är hur slitna de är.
Fast tänk om alla skulle ha kostym? Så tråkigt världen skulle se ut. Kanske skulle vi införa en vecka om året där vi byter? Där alla män får bära klänning och kjol utan att bli diskriminerade av samhället. Fast, det blir också lite konstigt. Då borde alla kvinnor gå nakna. Jag menar, kvinnor kan redan ha byxor, kostymer och hatt utan att det är konstigt.
Nu börjar jag bli förvirrad. Om män skulle börja med kjol och klänning, varför inte? Ska vi ha ett jämställt samhälle så ska det banne mig vara jämställt. Tänk dig själv hur du skulle reagera om en man på din arbetsplats eller i en butik du går in i skulle ha klänning på dig. Skulle du inte bli lite förvånad? Hur fördomsfri du än känner dig så tror jag att du skulle bli förvånad.
Varför ska man vara kvinna för att ha en vacker klänning på en gala, fest eller ett bröllop? Varför ska män vara dömda till den tråkiga kostymen för att inte bli diskriminerade? Bara för att en man har klänning betyder det väl inte att han vill vara kvinna? Kan det inte betyda att han gillar själva klänningen som ett klädesplagg? Hur gör då kvinnor som vill hävda sin manlighet om det redan är accepterat med alla manliga plagg på kvinnor?
Jag ser fram emot den dagen då männens klänningar kritiseras i kvällspressen av någon modeperson från Stockholm. En manlig modeperson i klänning.
Linus Törneberg
Börja läsa här
BÖRJA LÄSA HÄR
Jag förstår mig inte riktigt på samhället. Det kanske är därför jag tycker om att göra lite som jag vill och inte som alla andra säger åt mig att göra. Det är ganska tråkigt att göra saker man måste. Jag vet att man måste men jag tycker inte att det är roligt. Samtidigt gör jag saker jag väljer själv med ett engagemang på cirka 110 procent. Är det en protest mot samhällets ramar? Jag vet inte.
Jag träffade en student häromdagen som berättade att hon hade så svårt att få jobb. Hon sökte jobb i butiker och på caféer. Där ansågs hon vara överkvalificerad. När hon sökte vad hon utbildat sig så fick hon inte jobb där heller. För där behövde man erfarenhet.
Här blir jag förvirrad. Jag har läst på otroligt många ställen att man måste ha erfarenhet för att få jobb. Hur går det här ihop sig? Det går nu men hur går det sen? Hur går det när alla som har erfarenhet inte jobbar och de som inte har erfarenhet men utbildning finns kvar?
De utan erfarenhet måste ha jobb för att få erfarenhet. Men hur får de jobb om alla jobb kräver erfarenhet? Jag är inte särskilt duktig på matte. Det här är nämligen en ekvation som jag inte kan lösa. Om någon kan göra det åt mig så är jag tacksam.
Snart slungas vi ut i samhället. Alla som går i trean på gymnasiet slängs ut i verkligheten. Då har man ingen daglig sysselsättning. Vi kanske ska skapa en småskalig revolution mot alla regler, ramar och normer?
Det finns en väldigt krånglig text på Uppsala Universitet. ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”. Om personen som skrev texten på väggen tänkte rätt så skrev han av texten precis som han skulle. Om personen tänkte fritt så skrev personen om texten. Om personen tänkte fritt så bör texten kanske från början varit ”Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större”? Personen ändrade plats på orden rätt och fritt för att han tänkte just fritt. Fast jag vet inte. Det kan såklart vara så att texten alltid har varit det den är idag.
Jag undrar om min text är lika förvirrad som samhället. Ja, ibland är samhället förvirrat. Jag tycker att vi ska börja tänka fritt. Vi kanske inte behöver tänka så fritt att vi kör på vänster sida av vägen för att vi tycker att det är bättre. Nej, så där lagom fritt så att vi funderar på varför vi gör saker.
Varför gillar jag inte grönt? Varför gillar jag inte att springa? Varför glömmer jag det? Varför gör jag det? Varför gör jag inte det? Fundera lite. Kanske finns det något som man upptäcker är dumt. Varför följde jag bilens GPS när jag vet en lättare väg? Varför?
Jag vet inte egentligen. Här är det intressant vad som händer med dig när du läser. Det intressanta är vad du tänker, inte vad jag tänker. Det intressanta är vad du får för funderingar av mina ord. Samhället är förvirrat. Jag är förvirrad. Den här texten är förvirrad. Eller finns det en logik i allting? Jag vet inte.
Linus Törneberg
Brev från staten
Brev från staten
Hej ungdom!
Har du precis slutat skolan? Är du skoltrött?
Studentkrönika
Börja läsa här
BÖRJA LÄSA HÄR
Jag förstår mig inte riktigt på samhället. Det kanske är därför jag tycker om att göra lite som jag vill och inte som alla andra säger åt mig att göra. Det är ganska tråkigt att göra saker man måste. Jag vet att man måste men jag tycker inte att det är roligt. Samtidigt gör jag saker jag väljer själv med ett engagemang på cirka 110 procent. Är det en protest mot samhällets ramar? Jag vet inte.
Jag träffade en student häromdagen som berättade att hon hade så svårt att få jobb. Hon sökte jobb i butiker och på caféer. Där ansågs hon vara överkvalificerad. När hon sökte vad hon utbildat sig så fick hon inte jobb där heller. För där behövde man erfarenhet.
Här blir jag förvirrad. Jag har läst på otroligt många ställen att man måste ha erfarenhet för att få jobb. Hur går det här ihop sig? Det går nu men hur går det sen? Hur går det när alla som har erfarenhet inte jobbar och de som inte har erfarenhet men utbildning finns kvar?
De utan erfarenhet måste ha jobb för att få erfarenhet. Men hur får de jobb om alla jobb kräver erfarenhet? Jag är inte särskilt duktig på matte. Det här är nämligen en ekvation som jag inte kan lösa. Om någon kan göra det åt mig så är jag tacksam.
Snart slungas vi ut i samhället. Alla som går i trean på gymnasiet slängs ut i verkligheten. Då har man ingen daglig sysselsättning. Vi kanske ska skapa en småskalig revolution mot alla regler, ramar och normer?
Det finns en väldigt krånglig text på Uppsala Universitet. "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större". Om personen som skrev texten på väggen tänkte rätt så skrev han av texten precis som han skulle. Om personen tänkte fritt så skrev personen om texten. Om personen tänkte fritt så bör texten kanske från början varit "Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större"? Personen ändrade plats på orden rätt och fritt för att han tänkte just fritt. Fast jag vet inte. Det kan såklart vara så att texten alltid har varit det den är idag.
Jag undrar om min text är lika förvirrad som samhället. Ja, ibland är samhället förvirrat. Jag tycker att vi ska börja tänka fritt. Vi kanske inte behöver tänka så fritt att vi kör på vänster sida av vägen för att vi tycker att det är bättre. Nej, så där lagom fritt så att vi funderar på varför vi gör saker.
Varför gillar jag inte grönt? Varför gillar jag inte att springa? Varför glömmer jag det? Varför gör jag det? Varför gör jag inte det? Fundera lite. Kanske finns det något som man upptäcker är dumt. Varför följde jag bilens GPS när jag vet en lättare väg? Varför?
Jag vet inte egentligen. Här är det intressant vad som händer med dig när du läser. Det intressanta är vad du tänker, inte vad jag tänker. Det intressanta är vad du får för funderingar av mina ord. Samhället är förvirrat. Jag är förvirrad. Den här texten är förvirrad. Eller finns det en logik i allting? Jag vet inte.
Linus Törneberg
Tvärtom
En morgon vaknade jag upp död i min pojkväns soffa som var en säng. Jag gick ut i köket och hälsade på min pojkväns flickvän. Hon satt på en pall som inte existerade och åt en uppäten smörgås. Jag drack kaffe från imorgon och åt en omelett det blev pannkaka av, vilken soppa tänkte jag och sörplade.
Min pojkvän kom ut ur garderoben iklädd en grön overall. Han låste in sig i badrummet och dansade regndans medan jag och hon såg förbryllat på varandra. Det regnade redan ute. Jag gick ut i regnet med ett tyglöst paraply. Solen sken och regnet föll. Regnbågen infann sig inte på bestämd tid och jag hoppade i en vattenlös pöl.
Stövlarna som jag aldrig köpte satt på mina fötter. Jag vandrade på den enkelriktade gatan medan bilar kom från båda hållen. Vid säkerhetskontrollen på ICA stoppades min grönsakskniv i bomull. Vakten beslagtog kniven och jag gick in i affären. Den gamla mjölken såldes som filmjölk och grädden var smör utan fett. Jag köpte köttfärs som inte var mald och färdigkokta makaroner.
I kassan tog jag emot 355,5 kronor för det jag handlat. Pengarna lade jag i behån som min pojkväns flickvän bar trots att hon inte följt med mig till affären. Ute på gatan gick jag till bussen som ersatts av en dromedar med två pucklar. Ett barn kom från jobbet och pensionären sprang till skolan. Dromedaren traskade utan att skynda sig backande mot den första hållplatsen som inte skulle bli den sista på denna begränsade resa.
Jag drog i svansen och klev av där jag börjat och gick till en restaurang. Kyparen gav mig pengar och nota varefter han kom in med en uppäten oxfilé som jag avnjöt med ett glas rött vin som legat för länge i vinkällaren. Jag lämnade oxfilén orörd och gick till bilen som jag inte ägde och körde iväg på en alltför icke-existerande växel. Bensinen var slut och jag satt på en cykel utan styre.
Jag cyklade till mitt eget hus där jag kunde läsa morgondagens nyheter i dagens tidning som levererades igår. Jag gick in och läste posten som ingen hade skickat. Några betalda räkningar och ett vykort från min mormors kusins sysslingbarn som jag inte kände. Jag lät bli att mata råttan som fångat en katt. Jag tittade på ett tv-program med bakvänd logik utan mening och moral.
Jag satte eld på gardinerna och plockade ur den smutsiga disken och ställde in den rena. Jag slängde de nystrukna kläderna i en hög på golvet och hällde ut lite jord i ena hörnet. Jag ställde mig i duschen med kläderna på och duschade utan vatten. Jag sockrade tänderna innan jag ställde mig i sängen. Jag hade ett besvarat samtal från min pojkvän som inte ringt. I ett röstmeddelande som jag inte hörde önskade han god morgon.
Jag ställde min väckarklocka på ljudlöst och sparkade av mig täcket. Jag stirrade och hoppades att det snart skulle komma en bättre gårdag än morgondagen som var igår.
Tvättsvampen
Sen fick vi en sak som vi skulle skicka med ett brev till någon... Jag skrev till, eh, ja =P Så här blev det iaf:
Du är den bästa och den sämsta jag vet. Å ena sidan är du hård å andra sidan är du mjuk. Du blir blöt väldigt lätt. Jag gillar när du är mjuk och mysig. Men det kan också vara skönt när du använder din hårda…… sida. Efter användning brukar du lukta konstigt. Jag brukar vara tvungen att skölja av mig efter dig. Du är min alldeles egen tvättsvamp.
Soffdöd
Här skulle vi först associera fritt med ord. Om Ingela sa "sjukhus" så skulle vi fortsätta att tänka på nya ord ända till hon sa ett nytt. Sen fick man välja två ord och göra ett nytt ord av dem. Jag skapade ordet Soffdöd. Sen skulle man sälja saken/tjänsten som ordet var... Så här blev min:
Nu finns den helt nya soffdöden. Den finns att köpa på Uppsala Akademiska Sjukhus. Det går till så att du ligger i en soffa. Vi pumpar dig full med morfin och när du är helt borta så klubbar vi ihjäl dig. Det är marknadens bekvämaste sätt att dö på. Köper du soffdöd plus så får dina anhöriga soffan du dog i. Denna tjänst bör ej användas av personer med liggsår.
Försenad
Uppgiften var att skriva först saker som fanns i ens sovrum. Sen orter. Därefter tv-program och sist känslor. Sen fick vi välja ut ett ord i varje kategori och skriva en dikt på temat "att vara försenad". Här är dikten:
Jag stod med buköppnaren i handen och väntade. Bussen kom inte så jag, jag klev in i en helikopter. Där satt Anders Lundin och tjofs så stod jag i ett direktsänt Allsång på Skansen och ledde en allsång. På väg ut stoppades jag i säkerhetskontrollen på Arlanda. Då sprang jag till Gränna. Paranoid som jag var trodde jag att alla skulle slå ihjäl mig med polkagrisstänger. Försenad som jag redan var snubblade jag på Göteborgs tågstation och nu är jag här.
Den politiska sandlådan
Politikerbarnen sitter i sin sandlåda och bråkar. De bråkar om vem som ska ha hinken och spaden. Den starkaste vinner. Om ingen är tillräckligt stark så hjälps man åt. Oftast lovar det största barnet att de mindre barnen får låna hinken och spaden om de hjälps åt att få tag på dem. Till slut har man en liten koalition av barn som besitter hinken och spaden.
Sen börjar man bygga. Man bygger fem större sandslott som man döper till Alunda, Gimo, Österbybruk, Öregrund och Östhammar. Sen bygger man lite fler, men mindre, sandslott. Dessa döper man bland annat till Hargshamn, Forsmark och Valö. Runt om sandlådan står andra barn och säger var man ska bygga mer.
Vissa av barnen har egna små hinkar med sig så att de kan bygga själva om de får för politikerbarnen. Om något politikerbarn ser ett barn bygga något utan att fråga så kanske barnet får böta med sin veckopeng. Sen river man det barnet har byggt också. Efter en tids byggande så är Östhammar ett stort och vackert sandpalats. Öregrund är finast på sommaren. De andra slotten får se ut som de gör.
Så kommer några barn som tycker att Öregrund ska få ett hus med vatten i. Några andra barn vill ha ett hus för kultur. Politikerbarnen ser att sanden börjar ta slut. Då får man prioritera. Politikerbarnen sätter sig och pratar, länge, om vad man ska lägga sanden på. Politikerbarnen säljer eller lägger ner vissa saker som kräver sand. Då får man mer sand över till annat. Så kommer mamma och pappa Media och förmedlar åsikter. De går raka vägen till lekparken och berättar för alla andra barn vad som händer i sandlådan.
Barnen i lekparken blir arga och säger vad de tycker till mamma och pappa Media. En del barn pratar direkt med politikerbarnen. Mamma och pappa Media kommer tillbaka till sandlådan och berättar vad de hört i parken. Då sätter sig politikerbarnen och pratar igen. Under tiden politikerbarnen pratar så börjar sandslotten förfalla. Barnen som tyckt och velat saker ledsnar. De flesta barnen flyttar till en ny sandlåda...
Linus Törneberg
Ett av barnen på sidan om sandlådan...
Kram
Jag skulle behöva en kram ibland.
En kram för att bli glad.
Jag skulle vilja bli ihågkommen ibland.
Det gör mig glad.
Jag vill röras vid.
Det skulle bekräfta min existens.
Jag skulle önska en vän.
En vän att prata med allt om.
Först vill jag ha en kram ibland!
Glömma
Jag ser dig överallt.
Jag vill helst glömma dig.
Det går inte när du dyker upp hela tiden!
Ditt jävla, söta leende!
Hur kan du vara så jävla snygg?
Det är en förolämpning!
Kan du inte bara hålla dig borta så jag får glömma dig?
Jag vill inte se dig varje dag!
Jag är kär i dig!
Vet du vad jag heter?
Hej, jag heter Linus!
Försvinn så jag får glömma dig!
Le inte när jag är i närheten!
Låt mig bara glömma!
Det gör ont, förstår du det?
Jag är kär i dig.
Kärlek gör ont!
Good bye
Close to the rope, the knife, the pills, the gun!
So easy to hang, cut, swallow, shoot!
Several ways to die!
Only one way to live!
Live trough pain!
Depression!
I'll get trough it, I always do!
If I don't, good bye!
Teater
En gång i veckan, teater!
Blandning av verklighet och fiktion
Att vara eller icke vara
Shakespeare, Molière, Norén
Bergman, Hallström, Burton
Agera, tala, synas!
Uttrycka sig!
Paus!
Andra akten,
Fjollorna, Lång dags färd mot natt, Medea
Hamlet, Harlekin, Hermione
Ljus, scen, rekvisita
Slutreplik!
Applådtack!
