Krönika om jämställdhet
Det finns en anledning till att vara kvinna. Det är klänningar. Det är bara att titta på vilken gala som helst där kvinnorna har vackra klänningar. Vad kommer männen i? Samma gamla tråkiga kostymer som män haft i alla tider. Hur roligt är det egentligen?
Tacka vet jag klänningar. Fast samtidigt så måste det vara jobbigt med klänningar. Det går inte att ha samma klänning gala efter gala. Då måste man ordna nya klänningar för varje gång. Män kan gå i sina kostymer flera gånger. Det som avgör om män behöver en ny kostym är hur slitna de är.
Fast tänk om alla skulle ha kostym? Så tråkigt världen skulle se ut. Kanske skulle vi införa en vecka om året där vi byter? Där alla män får bära klänning och kjol utan att bli diskriminerade av samhället. Fast, det blir också lite konstigt. Då borde alla kvinnor gå nakna. Jag menar, kvinnor kan redan ha byxor, kostymer och hatt utan att det är konstigt.
Nu börjar jag bli förvirrad. Om män skulle börja med kjol och klänning, varför inte? Ska vi ha ett jämställt samhälle så ska det banne mig vara jämställt. Tänk dig själv hur du skulle reagera om en man på din arbetsplats eller i en butik du går in i skulle ha klänning på dig. Skulle du inte bli lite förvånad? Hur fördomsfri du än känner dig så tror jag att du skulle bli förvånad.
Varför ska man vara kvinna för att ha en vacker klänning på en gala, fest eller ett bröllop? Varför ska män vara dömda till den tråkiga kostymen för att inte bli diskriminerade? Bara för att en man har klänning betyder det väl inte att han vill vara kvinna? Kan det inte betyda att han gillar själva klänningen som ett klädesplagg? Hur gör då kvinnor som vill hävda sin manlighet om det redan är accepterat med alla manliga plagg på kvinnor?
Jag ser fram emot den dagen då männens klänningar kritiseras i kvällspressen av någon modeperson från Stockholm. En manlig modeperson i klänning.
Linus Törneberg