Linus Oskar

Dagen som kändes så långt borta är nu här. Dagen D. Studenten. Det har hänt så mycket sen den där första dagen i ettan. Dagen då alla nya ettor samlades i Zodiaken. Varje klass mentor hämtade sina elever. För första gången så fick man träffa sin klass. De personer man skulle spendera nästa tre skolår med. Jag hade turen att hamna i en fantastisk klass. En klass som numera borde klassas som en familj. 

 Jag kan med ganska hög säkerhet säga att gymnasieåren är bland de viktigaste åren i ens liv. Man utvecklas så otroligt mycket som människa. Skillnaden på oss nu och den där första dagen i ettan är enorm. Vi har lärt oss så mycket om oss själva. Vi har lärt oss om andra. Vi har vunnit så mycket nya kunskaper. 

Allt gör att vi växer. Alla små prov och inlämningsuppgifter har gjort något för oss. Det stora projektarbetet har stärkt de flesta av oss. Stressen har lärt oss hur vi fungerar. När det har blivit för mycket så vet vi vad som har hänt. Vi vet hur vi löser vissa problem. 

Sluttampen av gymnasietiden har präglats av goda råd. Så många vill skicka med oss små kloka saker till livet. Det är alldeles rätt, vi ska lära oss av andra. Vi behöver inte begå alla misstag som gjorts en gång till för att vi ska lära oss. Vi kan lära oss av dem som provat saker förut. Vi kan lära av de som vet. 

Jag måste ta tillfället i akt och skriva lite om min egen klass, KMT06. Vi är en unik klass som varit med om mycket. Från den första samproduktionen ”Tillsammans – en lågbudgetproduktion” till den stora musikalen ”Les Voyageurs”. Den första produktionen som vi var på skolturné med i Östhammars kommun. Den sista produktionen var på internationell turné i Belgien. 

 Vi har synts och hörts på flera sätt. I tvåan så drev vi kampen om en tillfällig scen i Östhammars kommun. Vi skrev medborgarförslag och samlade in namn till politikerna. Något vi har lärt oss och som andra har fått lära sig är att KMT06 är en klass som inte ger upp. Vi stöttar varandra så att vi orkar.

För ungefär en vecka sen så var jag ute på happening i Uppsala. Några klasskompisar var med som observatörer. Jag sprang runt på stan som munk, kirurg, gubbe och iförd tvångströja. Jag gick också runt i affärer med bara ett byxben. En sådan sak hade jag aldrig vågat om jag inte varit säker på mig själv. Det hade jag nog inte varit till lika stor del om jag inte fått äran att gå tillsammans med alla andra i KMT06. 

Nu är det slut på gymnasietiden. Vi ska ge oss ut i verkligheten. Det är dags för mig att hoppa ut i verkligheten. Jag har hållit tal för studenterna de år jag gått på Bruksgymnasiet. I år är det min egen student. Jag får tänka tillbaka på det jag har sagt till alla andra. Mitt första tal hette ”första dagen på resten av ditt liv”. Ja, imorgon är första dagen på resten av våra liv. 

Till det första talet så hittade jag på ett ordspråk. Det är några tänkvärda ord. Smaka på orden och fundera på innebörden. Jag vill tacka för de tre gymnasieåren och önska lycka till! Ordspråket är tillägnat alla de studenter som läser det här. Tack! 

 ”Morgondagen börjar inte förrän denna dag är avslutad” 

Linus Törneberg 

Student 2009