Mormor
En dikt tillägnad min mormor som dog hösten 2006 efter av att under många år lidit av Alzheimers.
Du lämnade mig ensam
Ensam utan dig vid min sida
Du tynade bort, fick inget värdigt slut
Att se mig som liten, när jag är stor
Att leva i minnen
Att glömma hur det är att leva
Att se dig stark och god
Till att bli svag och obetydlig
Det är en av de största sorger
Att se dig dö, var inte bara sorg
Det var också en befrielse
Att se dig på slutet var som att se kroppen leva,
Men med en själ som redan vandrat vidare
Jag kommer ihåg de vackra stunder vi haft
Jag kommer ihåg de roliga stunder vi haft
Jag kommer ihåg de svåra stunder vi haft
Jag vill glömma bilden av dig,
Ihopsjunken i en rullstol, oförmögen att tala,
Oförmögen att minnas.
Jag vill komma ihåg bilden av dig,
Som den som alltid ställde upp och fanns där
Som för alltid kommer att skydda mig, från en säker plats i mitt hjärta