Ett musikaliskt geni
En eldig blick
Välskapta fingrar
Ett inre lugn
Blicken bränner notpapperet
Fingrarna springer över tangenterna
Lugnet infinner sig genast
Intensiteten ökar
Fingrarna springer allt fortare
Lugnet finns där någonstans
Musiken når sin dramatiska kulmen
Fingrarna saktar ner
Lugnet finns kvar
Stycket avslutas
Fingrarna lämnar tangenterna de är skapta för
Åhörarna applåderar förtjust
En stilig bugning och han lämnar scenen
Han tar sin rock och går ut
Han smälter in bland de andra människorna på torget
Lika fort som han upptäcktes försvann han
Ingen vet vad han heter
Ingen kommer ihåg hur han ser ut
Alla kommer ihåg den eldiga blicken och de välskapta fingrarna
Alla kommer ihåg musiken
Alla kommer ihåg vad han så vackert skapat
Han sätter sig på den slitna trästolen som står jämte madrassen,
Madrassen som är nästan det enda som finns i den lilla lägenheten
Han sätter i en skiva, en dramatisk musik som han själv skapat
Han ställer sig på stolen och lägger snaran om halsen
Han gör sig redo att sparka bort stolen
Åhörarna har börjat lämna spelplatsen
Några ser ljuset från den dragiga lägenheten
Musiken når sin dramatiska kulmen...
Någon ser skuggan av ett rep i fönstret
Aldrig kommer någon få veta att ett musikaliskt geni dött
Aldrig kommer åhörarna att få veta att pianisten dog
Ingen kommer någonsin att höra musiken igen
Ingen kommer att få veta varför
Ingen kommer att få veta vem
Han var bara en av många, musiken var unik