Fredag/Lördag/Söndag - UKD
Hej!
Nu har jag äntligen kommit hem från UKD i Hallunda. Det har varit en rolig och intressant helg, för det mesta. Nu ska jag väl berätta lite om vad vi har gjort. Först så åkte vi in i fredags, jag kom då på två saker med tunnelbanor. För det första så är det ganska obehagligt att åka tunnelbana. Kanske för att det är ganska opersonligt, vad vet jag. För det andra så måste stockholmare som åker tunnelbana ofta och står upp måste få riktigt bra benmuskler och balans...
När vi kom till Riksteatern så checkade vi in. Ingen vidare information om var man skulle sova eller var man skulle gå efter incheckningen. Vi lyckades i alla fall hitta till sovsal 10 där vi spenderat två nätter. Vi packade upp och gick till "middagen". Kan ni gissa vad middagen bestod av? Snittar och sallad, vilken tonåring klarar sig på det?
Sen var det en halvmysko invigning. Det hela leddes av en mustaschprydd kvinna vid namn Svetlana. Först fick vi höra en otroligt skum musik, typ tv-spelsmusik. Jag tyckte INTE om den, men andra verkade uppskatta inslaget. Sen så var det lite breakdance, det är coolt. Jag skulle aldrig klara det själv. Sist men inte minst så var det två skånska niondeklassare som gjorde en redovisning om knark. Vi har nu lärt oss att om man blir erbjuden droger så ska man säga "Nej tack, jag tar hellre en korv". Återkommer till niondeklassarna senare i bloggen.
Sen gick vi på en utbudsföreställning med HuBe Dance Collective. Den var jättekonstig, vi fattade typ ingenting. Jag tyckte att det lät intressant men icke. Det var nog det konstigaste jag varit med om. Efter det så blev det i alla fall breakdance. Det var mycket intressantare... Breakdancegruppen kallas för Ultimate Desperados. Jag vet inte vilka de andra gillade men jag gillade Axel. Supersöt kille i gröna byxor (för er som var där och såg honom). Hela gruppen var ju jätteduktig.
Sen fick vi vila lite i vår sovsal och sen gick vi på JAM ALL STARS. Det var en av de roligaste sakerna jag sett på scen. Jag gillade speciellt dessa (info från UKDs hemsida):
"Komikerduon Monika & Filippa som är de nya stjärnskotten från Riksteaterns öppna scenprojekt OPEN JAM. Med högstadiekaraktärer som de flesta garanterat känner igen tar de med publiken på en tur genom tonåringens hårda vardag präglad av De Riktigt Stora Känslorna. Den svenska musikgruppen The Tiny med sin intensiva, experimentella och melankoliska stämningsmusik. Med sagovärldslika harmonier, arrangemang och en röst som tränger igenom skapar de en helt egen värld."
Jag köpte The Tinys skiva, lyssnar på den nu. Hon som sjunger har en jättecool röst. Hon kan sjunga ljust och mörkt och kan göra rösten hes. Coolt i alla fall. Filippa Bark var också med i en deltävling i melodifestivalen, om ni kommer ihåg. En blond tjej med glasögon som vunnit räkfrossa med artisterna efteråt och som sjöng om att man kunde vara stjärna med glasögon. Det var i alla fall riktigt bra, något som säkert skulle uppskattas på våran skola, tror jag.
Jag vart glad när vi kom tillbaka till sovsalen, för där var UKDs sötaste kille. Jag vet inte om ni andra som var med lade märke till honom? Han var ungefär lika lång som jag, långt blont, lite vågigt hår. Såg ni också honom? Tyvärr så såg jag inte till honom något mer i vår sovsal.
Sen så var det bara att sova så gott man kunde på två liggunderlag. Det gick inget vidare så jag vaknade flera gånger under natten och fick riktigt ont i ryggen. På morgonen duschade jag och gick och åt frukost.
Efter frukosten var det dags för det första workshop-passet. Jag hade valt "NO LOGO - PR och kommunikation". Det hela leddes av Pekka. Det handlade ungefär om att lära sig att ta plats. Det var jätteintressant. Vi fick bland annat presentera oss. Först så blev det den vanliga varianten där alla sade sitt namn och var man kom ifrån. Det dög inte tyckte Pekka, utan vi skulle ta ut svängarna mer, våga ta plats. Så vi fick köra igen, men den här gången fick vi hoppa upp när som helst. Jag hoppade upp på stolen och sa mitt namn, något udda.
Jag kommer ihåg en person och två saker från presentationen. Personen var Ninni som jobbade med UKM. Sakerna var kultur från Tingsryd och Värmland. Sen fick vi lära oss att mingla också. Det var trevligt. Jag minglade med några stycken, den jag kommer ihåg heter Per och kommer från Gotland. Han går tredje året på gymnasiet och ska bli möbelsnickare.
Innan minglet så skulle vi skriva upp de tre viktigaste sakerna i livet. Jag skrev "TEATER, VÄNNER, SKRATT". Under vänner så får jag också räkna in familjen. Jag hade ju kunnat skriva kärlek, men jag tycker faktiskt att vänner är viktigare än kärlek. Jag har också hittat två av meningarna med livet, enligt mig. Det är TEATER och SKRATT.
Sen fick vi gå på Open Space. Meningen var att vi skulle utbyta något med andra i samma område. Det var inte givande alls då området var alltför stort. Det var från Östhammar upp till västernorrland. Idén var att om till exempel några saknade en scen och andra hade en så kunde man hjälpas åt. Men inte sjutton vill vi åka till västernorrland och spela teater varje gång?
Sen var det lunch, inte så gott, maten var överhuvudtaget inte så näringsrik som den borde ha varit. Jag har inte ätit så mycket den här helgen, men det brukar bli så ibland. Efter lunchen var det i alla fall lite vila. Sen gick vi och såg en föreställning som hette ?Turister och Parasiter? (www.angeredsteater.se/2006/turisterparasiter).
Det var en föreställning där endast en kvinna medverkade. Hon hette Josefin Peterson och spelade fyra olika kvinnor, en gömd flykting, kanske 17 år. En kvinna som mist sin son i tsunamin och inte hade fått någon hjälp. Den karaktären var verkligen gripande, hon började gråta på riktigt, jag satt väldigt nära så jag såg att det verkligen var på riktigt. Hon spelade också en kvinna från Palestina som på ett komiskt sätt förklarade hur förhållandena i Palestina såg ut. Hon spelade också en kvinna som skulle söka till Idol, alla kvinnor med olika problem (och dialekter). Hela scenen var uppbyggd som en väntsal på en flygplats. Man satt i vänthallen och hon spelade över hela rummet. Den var i alla fall väldigt bra.
Sen gick vi på det andra workshop-passet, det var improvisation med ledare från Unga Tur (http://www.ungatur.se/). Det var några deltagare som var döva/stumma som var med på improvisationen. Vi körde några som vi gjort på teatern i skolan. Vi körde till exempel en variant på improvisation i halvcirkel med frys. Det var en häftig känsla att någon översatte det man sa till teckenspråk, liksom att någon lyssnade på det man sa och tolkade det. Sen så var de stumma också med och improviserade. Det var jättehäftigt att se improvisation på teckenspråk. Jag tycker att det var kul att de ville vara med också!
Idag så har vi varit på röstcoachning med Karina Kampe (http://www.scenen.net/index2.htm). Hon var duktig och rolig och det var riktigt givande att lyssna på henne. Vi lärde oss en väldig massa om mental träning och hur man andas rätt. Vi fick också skriva ner vad vi ville att vår röst skulle kunna. Jag vill att min röst ska vara stark, ren och förmögen att ta höga toner. Jag vill att det ska låta starkt, känsloförmedlande och personligt. Jag vill se ut som att jag är i rätt sinnesstämning men ändå lugn och energifull när jag sjunger. Enligt Karina så kan ALLA ta ALLA toner om man bara har rätt teknik och vågar (!) sjunga högt. Jag har lärt mig att man ska ha ett mål och fokusera på det! Oavsett om det är hinder i vägen eller inte. STRUNTA I HINDREN!!
Hon sa också en annan rolig sak. Om man vill ha något eller liknande så ska man få folk att tänka på det. Till exempel så var det en liten tjej i sexårsåldern som sa till sin pappa "Kan vi inte stanna och köpa glass?". "Nej" svarade pappan då. Några minuter senare så sa flickan "Om vi skulle stanna och köpa glass, vilken glass skulle du välja?". Fattar ni, få in tankarna på, i det här fallet glass.
Karina visade "järnarmen". En tjej i publiken fick gå upp och sträcka ut ena armen. Karina sa att hon skulle tänka på att INTE böja armen. Då gick det ganska lätt för Karina att böja hennes arm. Då sa Karina att hon skulle tänka att armen var en järnstång som satt fast i väggen. Då kunde varken Karina eller en kille ur publiken böja hennes arm. Anledningen var att i första omgången så tänkte hon ju "inte BÖJA ARMEN". Det är ju som att säga "Tänk INTE på en rosa elefant". Vad tänkte du på?
Jag hoppade faktiskt över avslutningen och tog ett tidigare tåg hem, för att jag var ganska trött. Jag tog en hamburgare på stationen i Stockholm och sedan en espresso i väntan på bussen i Uppsala. Nu har jag varit hemma ett tag och det är jätteskönt. Mamma lagade våfflor i tron att det var våffeldagen...
Dagens citat:
"Tänk att söndagar är lika hemska var man än vaknar" - kille i min sovsal
"Knark är bajs" - Filippa och Monika
Ha en bra kväll!
Linus