Lördag
Hej!
Jag måste börja med ett citat från min mamma, som hon fällde vid middagen.
"Om man låter ljuset smälta och så släcker man det så stelnar det. Då kan man tända och släcka det flera gånger"
- Ullis
Nu ska jag fortsätta på själva bloggen. Den rosa elefanten har bytts ut mot en stor dalmatiner med glasögon.... Vi har inte gjort så mycket idag, eller ja, först var jag och pappa och handlade, jag köpte sporrar till mig och en gaspatron till min sodastream.
Sen så har vi skjutsat Ida till Örbyhus (inte Östervåla som jag hela tiden blandar ihop det med). Vi var ju först på ICA Kvantum och handlade mat. Mamma var jättestressad i början vid grönsakerna, jag försökte behålla lugnet. Det gick, ändra fram till mejeriprodukterna, då var mamma jättelugn och gick sakta och jag var stressad och ville bara komma till kassan...
Mamma hittar inte riktigt till Örbyhus från Uppsala, men vi skulle köra mot Sundsvall. Så trevlig, tänkte jag, jag har ju aldrig varit i Sundsvall. Men mamma svängde ju självklart av vid rätt avfart och vi fick inte åka till Sundsvall. På väg till Örbyhus så såg jag några omkullblåsta träd, eller ja, "omkull" kanske var att ta i. De hade i alla fall varit på väg att ramla, men de hade stöd av varandra, ett riktigt plockepinn. På tal om plockepinn så var vi lite sura i bilen. Det stora kastanjträdet som stod vid Olandsskolans matsal har blivit plockepinn, det är riktigt synd!
Vi gled in på Sveriges kungar, vi pratade om Kalle, Gurra, Kristina och ärtsoppa. En salig blandning alltså. Från Lützen till Örbyhus. Det måste vara Örbyhusskogarna som gör en lite kunglig... Snäll som jag är så råkar jag ju fälla en kommentar när vi kör över en smal bro. Ida har höjdskräck. Vet ni vad jag säger, jo, "Här är det nog inte roligt att köra ut och ner". Stackars Ida...
Jag kom på en sak som hände för många veckor sedan, som jag måste skriva eftersom att jag ändå bloggar. Jag var hemma själv, så jag var lite nojig. Som vanligt. Så tycker jag mig höra att dörren i källaren öppnas, så jag väntar några minuter för att kolla om någon kommit hem, när ingen kommer upp blir jag lite rädd. Jag beväpnar mig med två ljusstakar, ja, av olika sort för att jag vet inte vilken som är bäst att slå ner någon med, jag har aldrig provat. Jag går i alla fall ner i källaren och tar rum för rum, gör som i amerikanska filmer, ställer mig vid väggen och "slänger" mig fram i dörröppningen. Ja, om någon skulle vara i ett rum så skulle jag ha överraskningsmomentet på min sida. Jag tänder lampan i varje rum och när jag konstaterat att källaren är "Clear!" så går jag upp, lika nojjig som tidigare...
Nu ska vi ha lite myskväll, som mamma skojade till det, eftersom att Ida är borta... ;)
Tack och godnatt!
Linus
Jag måste börja med ett citat från min mamma, som hon fällde vid middagen.
"Om man låter ljuset smälta och så släcker man det så stelnar det. Då kan man tända och släcka det flera gånger"
- Ullis
Nu ska jag fortsätta på själva bloggen. Den rosa elefanten har bytts ut mot en stor dalmatiner med glasögon.... Vi har inte gjort så mycket idag, eller ja, först var jag och pappa och handlade, jag köpte sporrar till mig och en gaspatron till min sodastream.
Sen så har vi skjutsat Ida till Örbyhus (inte Östervåla som jag hela tiden blandar ihop det med). Vi var ju först på ICA Kvantum och handlade mat. Mamma var jättestressad i början vid grönsakerna, jag försökte behålla lugnet. Det gick, ändra fram till mejeriprodukterna, då var mamma jättelugn och gick sakta och jag var stressad och ville bara komma till kassan...
Mamma hittar inte riktigt till Örbyhus från Uppsala, men vi skulle köra mot Sundsvall. Så trevlig, tänkte jag, jag har ju aldrig varit i Sundsvall. Men mamma svängde ju självklart av vid rätt avfart och vi fick inte åka till Sundsvall. På väg till Örbyhus så såg jag några omkullblåsta träd, eller ja, "omkull" kanske var att ta i. De hade i alla fall varit på väg att ramla, men de hade stöd av varandra, ett riktigt plockepinn. På tal om plockepinn så var vi lite sura i bilen. Det stora kastanjträdet som stod vid Olandsskolans matsal har blivit plockepinn, det är riktigt synd!
Vi gled in på Sveriges kungar, vi pratade om Kalle, Gurra, Kristina och ärtsoppa. En salig blandning alltså. Från Lützen till Örbyhus. Det måste vara Örbyhusskogarna som gör en lite kunglig... Snäll som jag är så råkar jag ju fälla en kommentar när vi kör över en smal bro. Ida har höjdskräck. Vet ni vad jag säger, jo, "Här är det nog inte roligt att köra ut och ner". Stackars Ida...
Jag kom på en sak som hände för många veckor sedan, som jag måste skriva eftersom att jag ändå bloggar. Jag var hemma själv, så jag var lite nojig. Som vanligt. Så tycker jag mig höra att dörren i källaren öppnas, så jag väntar några minuter för att kolla om någon kommit hem, när ingen kommer upp blir jag lite rädd. Jag beväpnar mig med två ljusstakar, ja, av olika sort för att jag vet inte vilken som är bäst att slå ner någon med, jag har aldrig provat. Jag går i alla fall ner i källaren och tar rum för rum, gör som i amerikanska filmer, ställer mig vid väggen och "slänger" mig fram i dörröppningen. Ja, om någon skulle vara i ett rum så skulle jag ha överraskningsmomentet på min sida. Jag tänder lampan i varje rum och när jag konstaterat att källaren är "Clear!" så går jag upp, lika nojjig som tidigare...
Nu ska vi ha lite myskväll, som mamma skojade till det, eftersom att Ida är borta... ;)
Tack och godnatt!
Linus
Kommentarer
Postat av: Ida
Nu tycker jag att alla ska hålla med om att det är synd om mig...
Trackback